Been wanting to do this for the last..hmmm let's see... 7 years. It's from an old Big Fish song (swedish "punk" band).

In Swedish:
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vissa jävla dar, känns kroppen som jag bor i alltför trång.
Precis som om jag var, en sandsäck i min egen luftballong.
Timmarnas gång, en entonig sång, får mig att acceptera
begränsningarnas tvång, tills jag inte klagar någe mera.

Mina drömmar är, nått jag inte kan hantera
ett skarpladdat gevär, som förväntningarna genererar.
Gjutet av krav, pipan är av, i munnen jag sticker in den.
Suckar trycker av o sprider mina tankar fritt för vinden.

Kroppen som jag bor i är för trång, min hjärna är splittrad av en väldig klyfta.
Som en sandsäck i min egen luftballong, måste jag kasta ut mig själv för att kunna lyfta.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------


In English (please help me fix this one, never were that good in english)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Some days my body feels too tight
As if I were a sand bag in my own air balloon.
As hours pass, in a monotone song, I'm starting to accept.
That I'll be limited by force, until I wont complain no more.

My dreams they are, something I cannot manage
A sharploaded gun, that my expectations have produced.
Molded by demands, the barrel is cut off, in my mouth I put it.
I sigh and pull the trigger, spreading my thoughts free with the wind.

The body I live in is too tight, my brain is divided by a big cleft.
Like a sandbag in my own air balloon, I have to loose myself to be able to lift.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------